Vilken framtid vill du ha, Svensson?

Ur kapitel 1, Hur har det blivit så här?

Den frågan är det många som ställer sig. En liten vink kanske vi kan få från inledningen av andra versen i vår egen nationalsång: "Du tronar på minnen från fornstora dar, då ärat ditt namn flög över jorden." Är det så att vi har missat att utvecklingen gått framåt - att det som var förstklassigt i går är medelmåttigt idag?

Vi undkom ju faktiskt båda världskrigen (även om man verkligen kan ifrågasätta hur) med blotta förskräckelsen. När andra jobbade hårt på att skaffa mat för dagen och bygga upp sina totalförstörda länder, kunde vi öka vår export och tjäna storkovan. Vi vande oss vid förhållandevis liten konkurrens och lät oss villigt invaggas i tryggheten att detta nog varar för evigt.

Historien är full av andra nationer och företag som gjort samma misstag. Alltmedan konkurrenterna förbättrat sina erbjudanden har "de trygga" vilat i tron på att deras försprång var ointagligt. Tills de en dag upptäckt att deras trygghetstänkande spelat dem ett spratt."

- - -

"Björn Elmbrant skriver i sin bok Så föll den svenska modellen: "Kanske är det bara nostalgi, men hade inte arbetarrörelsens ledare förr i världen en förmåga att vara brinnande i sin reformiver och samtidigt nyktra och realistiska i sina ekonomiska bedömningar?"

Jag är benägen att ställa mig samma fråga.

LO är en produkt av industrisamhället och sannolikheten för att vår kära Landsorganisation kommer att finnas kvar i nuvarande utformning i framtiden är ytterst liten! Fackföreningsrörelsen kanske i framtiden utvecklas till ett försäkringssystem, liknande det privata pensionsspararsystemet idag.

I stället för att gå med i ett fackförbund som organiserar en speciell yrkesgrupp, löser man en försäkring, som berättigar till professionell juristhjälp närhelst man behöver hjälp med löneavtal, paragraftolkningar osv.

Min erfarenhet av dagens system är tyvärr att lokala fackföreträdare ofta saknar möjligheter att hjälpa sina medlemmar i önskvärd utsträckning. Deras förmåga räcker helt enkelt inte till. Beror det på kompetensbrist, bristande engagemang eller helt enkelt tidsbrist?"

Upp »

Ur kapitel 2, Skola och lärande

"Ingen kan väl ha missat att det är kaos i den svenska skolan. Medierna talar om mobbning, ett ökande antal barn går ur grundskolan utan att ens kunna läsa och skriva, många föräldrar upplever att deras barn inte vill gå till skolan för att de vantrivs, våldet i skolan ökar, eleverna saknar motivation, debattprogram tar upp lärarnas och rektorernas omöjliga uppgifter, många elever blir underkända i flera ämnen, lärarna blir utbrända, skolledningar måste kalla på hjälp från vaktbolag, studenterna som söker till lärarutbildningarna är för få och har ibland alldeles för dåliga baskunskaper, eleverna upplever att de lär sig "fel" kunskaper osv.

Samtidigt dras det in och skärs det ned överallt, kommunerna måste spara, och det är kommunerna som har ansvaret för att skolorna fungerar. Visst finns det undantagsskolor, där det nyss nämnda inte alls stämmer in, men tyvärr är de alldeles för få.

Skolan är dessutom något som alla anser sig vara experter på eftersom alla har gått där och har egna erfarenheter att hänvisa till"

- - -

Värdeinvalider

Vad händer med alla elever som tillåts bete sig, för att inga vuxna orkar sätta gränser vare sig i hemmet eller i skolan? Hur blir de ungdomar som går ut från industrisamhällets korvstoppningsskola efter avslutade studier? De som aldrig diskuterat svaret på frågan varför? De som aldrig fått en känsla för vad som är rätt och vad som är fel. Enligt Matti Bergström riskerar vi att uppfostra våra barn till värdeinvalider.

Anledningen är att allt koncentreras på kunskap och informationsinhämtande. Vi lär inte eleverna att värdera den information de ständigt översköljs med och vi lär dem definitivt inte att värdera sig själva och varandra på ett utvecklande sätt."

- - -

"Personer som är kända för att vara mycket kreativa är ofta kända för att ha ett annorlunda sätt att tillägna sig kunskap. Briljanta personer som Albert Einstein och Thomas Edison är typexempel på kreativa personer som inte lyckades i skolan. Vi vet väl alla hur framstående de blev sedan!

För att vara kreativ måste man motstå trycket från sin omgivning. Trycket att göra som alla andra gör.

Det är viktigt att bli medveten om de saker man själv gör helt automatiskt i vardagslivet, utan att tänka på det. Hur gör du till exempel; handlar du på samma ställe, har du en viss ritual på morgonen, sitter du vid samma plats vid matbordet?

I så fall ska du nog prova att göra något nytt. Undersökningar visar nämligen att automatiskt handlande begränsar vår kapacitet för kreativitet. Vi utesluter därmed omedvetet den oberoende tanke som skulle kunna utmynna i kreativ handling av något slag.

Mardrömmen är alltså en arbetslös person, som går hemma hela dagarna med mycket noggrant invant handlingsmönster. Det kommer inga nya kreativa tankar där inte!

Det krävs alltså en del av oss, för att utveckla vår kreativitet, men jag ser det som en självklar nödvändighet, för att kunna leva i morgondagens samhälle. Syftet med att odla vår kreativitet är att skapa glädje i våra liv!

Om vi har den inställningen behöver vi inte vara så inriktade på att vi måste göra allt perfekt eller skapa ett exakt resultat. Vad det egentligen handlar om är att visst kan vi göra saker på samma gamla sätt som vi alltid har gjort - det är tryggt och säkert, men också ganska trist och tråkigt - eller så kan vi prova något nytt.

En grundförutsättning för att kunna ändra och utveckla något är att man vet hur det fungerar i nuläget. När lär jag mig bäst? Ska jag ligga på soffan eller utsträckt i mjuka fåtöljen eller ska jag sitta rak i ryggen vid ett skrivbord med starkt ljus? Varför arbetar jag bäst i grupp och mindre bra när jag är själv? Varför hamnar jag alltid i konflikter på jobbet? och så vidare.

Varje individ föredrar att arbeta, lära sig och koncentrera sig på olika sätt. Vi utvecklas och fungerar effektivare när vi får använda den arbetsstil som vi själva föredrar. En av pionjärerna för att sprida dessa idéer är Barbara Prashnig från Nya Zeeland. Hon har studerat de ledande forskarna och länkat samman idéer från olika områden. Hon har sedan med stor framgång testat dem i grundskolor, gymnasier, universitet och i arbetslivet.

Vi handlar och tänker olika. Därför är det av vikt att veta vilka förhållanden som påverkar den egna prestationen. Det finns goda hjälpmedel man kan använda sig av för att få insikter om sig själv."

Upp »

Ur kapitel 3, Hälsa och sjukvård

"Det finns ett indiskt talesätt som lyder: 'Om du vill veta hur dina tankar gestaltade sig igår - se på din kropp idag. Om du vill veta hur din kropp ska se ut i morgon - se på dina tankar idag.'

Vi är urtidsmänniskor i en högteknologisk miljö. Vi har redan konstaterat att vår reptilhjärna fungerar likadant idag, som när våra förfäder levde av jakt och fiske.

Vi människor har nedärvt djurens instinktiva reaktionsmönster i de primitiva uråldriga delarna av vår hjärna. Här finns de delar av nervsystemet som kontrollerar de grundläggande överlevnadsfunktionerna, som inte styrs av viljan. Där regleras de inre organens funktioner, som hjärtats rytm och slagkraft, andningsfrekvens, blodtryck och tarmrörelser.

Problemet är bara att miljön vi lever i är totalt förändrad. Vårt kroppsliga reaktionsmönster har definitivt inte utvecklats lika fort som omvärlden. Den processen tar mycket, mycket längre tid. Följden blir anpassning, men till vilket pris?

’Mer än hälften av dödligheten i de vanligaste folksjukdomarna som cancer, hjärtinfarkt och diabetes, kan hänföras till människors livsstil. Hit hör tobaksrökning, alkohol, dåliga kostvanor och för lite motion’ säger forskaren Marianne Frankenhaeuser i sin bok "Kvinnligt, manligt, stressigt".

Vi lever under stark påverkan av accelerationssyndromet, det vill säga jakten på tid. Men "idag gör vi sådant som förr inte var möjligt, därför tjänar vi ingen nettotid" säger Frankenhaeuser när hon föreläser för stressade samhällsmedborgare

Hon tar exemplet med tvätten; trots att vi idag har fina tvättmaskiner använder vi mer tid för att tvätta än man gjorde före tvättmaskinernas tid. Vi lär dessutom använda tid motsvarande minst 3 veckors heltidsarbete per år till att leta efter saker...

Datorn har trissat upp tempot inom många områden, tidigare var det människans eget nervsystem som var "standardmått". Nu gäller nya normer för hur lång tid ett visst arbete skall ta. Allt färre ska göra jobbet allt snabbare. Människor känner sig styrda av tekniken, ökad förändringstakt och krav på flexibilitet, vilket kallas teknostress.

• Möteshysteri och fulla almanackor.
• Du glömmer väl inte att hämta på dagis?
• Karriär och familj - går ekvationen ihop?
• Barn och vuxna sover mindre än förr.
• Den överlägset mest sålda medicinen i Sverige är magsårspreparatet losec, på andra plats kommer det antidepressiva medlet cipramil.
• Antalet döda i världen på grund av lungcancer och självmord förväntas öka kraftigt, en prognos som redan uppfyllts i Sverige.
• Känner du igen dig? Livet har faktiskt mer att erbjuda än att bara öka dess hastighet!

Kommer informationsstress att bli den nya folksjukdomen, eller är den redan det? Informationsstressens symtom är att man vet att det händer en massa viktiga saker omkring sig men man orkar inte ta det till sig.

Resultatet blir en stark känsla av otillräcklighet och i förlängningen ökande trötthet, kanske åtföljd av ångest och handlingsförlamning.

Undersökningar visar att om man redan har stora kunskaper är det lättare att hantera information. Det vill säga; de som har högre utbildning och vana i att hantera och sortera bland stora mängder information, löper mindre risk än den som inte skaffat sig högre utbildning att drabbas av informationsstress.

Är vi på väg mot ett samhälle med stora klyftor mellan medborgarna? Ett samhälle där de med utbildning har trevliga, utvecklande jobb, fint boende och ordnade förhållanden och de andra rasar längre och längre ner för trappan.

Allt har ställts på sin spets sedan vårt trygga sociala skyddsnät i Sverige inte visat sig hålla för påfrestningarna längre. Antalet bostadslösa ökar, samtidigt som lägenheter står tomma, åldringsvården är på vissa håll knappast värd namnet, och så vidare. Det finns all anledning att ta sig en funderare kring det.

Hur lever vi egentligen? Hur fungerar vården i Sverige idag? Mår vi bra? Om inte, vad gör vi åt det? Vilken framtid vill du ha, Svensson?

Upp »

Ur kapitel 3, Hälsa och sjukvård

Kvinnligt, manligt, stressigt

Kvinnor och män har olika sätt att reagera på stress. Ursprungligen var det så att män reagerade på stress precis som man kan förvänta sig av reptilhjärnan hos en urtidsman: antingen kamp för livet eller flykt.

Adrenalin, ett hormon som utsöndras i kroppen vid stress, spelar här en stor roll för att öka kroppens handlingsberedskap. När adrenalinet strömmar ut i kroppen ökar hjärtats slagfrekvens och kraft, samtidigt som blodflödet ökar till hjärtat och skelettmuskulaturen. Andningen stimuleras och luftrören vidgas, vilket sammantaget gör urtidsmannen väl förberedd för närkamp med en sabeltandad tiger eller något annat urtidsdjur.

Den kroppsliga reaktionen är dock densamma, även om stressen är utlöst av en krånglande dator eller en grinig chef. Vi kan alltså i allra högsta grad tala om en urtidsmänniska som lever i informationsstressens era.

Kvinnans reaktionsmönster var ursprungligen helt annorlunda. Kvinnorna reagerade mycket mindre eller inte alls, på stress utlöst av en sabeltandad tiger. De blev i stället stilla och nästan lugna. Det var männen som skulle hantera de farliga situationerna med sin fysiska styrka. Kvinnorna skulle ta hand om barnen och den övriga familjen. Stress hos dessa kvinnor utlöstes i stället när sociala relationer ställdes på prov.

Nu har tiderna förändrats. Först kunde man se ändringen i reaktionsmönster för stress hos kvinnor i mansyrken. Teknologer, bussförare och jurister började reagera som män. Nu har alltfler kvinnor övertagit männens mönster, med förödande konsekvenser. Kvinnornas ursprungliga sätt att reagera är hälsosammare.

Idag reagerar kvinnorna på både intellektuella och sociala krav, vilket medför dubbel stress. Dagens kvinnor har alltså tillägnat sig en manlig stressprofil - dagens kvinna stressar som en hel karl.

Män och kvinnor hanterar stress olika enligt Frankenhaeuser. Män har oftast bara två sätt: att sluta sig inom sig själva eller att jogga. Kvinnor har flera sätt, alltså ett bredare register, vilket gör dem mindre sårbara. Egentligen med samma effekt som friskvård: prata, gnälla, meditera, motionera osv.

Nu är det förstås inte så att all stress är negativ. Vi känner väl alla till att lite "pirr i magen" kan göra oss mer skärpta, om vi ska göra något vi tycker är kul. Det är en glad stress, dvs en fartgivare och stimulans. Den bygger på egenkontroll, att vi själva har valt situationen. Den glada stressen medför en låg hälsorisk och har tydliga inslag av aktivitet och lust.

Tvärtom blir det om man utsätts för höga krav utan inflytande. Då ökar risken för hjärt- och kärlsjukdom. "Ju mindre eget inflytande över sin arbetssituation en person har haft under de senaste 10 åren i yrkeslivet, desto större är risken att dö i hjärtinfarkt" säger Frankenhaeuser. Vantrivsel på jobbet kan även ge ryggont, liksom dålig arbetsorganisation också kan öka risken för hjärtinfarkt.

Om man studerar sambandet mellan stress och lust på arbetsmarknaden, visar det sig tyvärr att många jobb finns där olusten är störst, det vill säga antingen är aktivitetsgraden för hög, utan möjlighet till egen påverkan av situationen = stress, eller är den för låg = man blir uttråkad.

Kombinationen hög stress och olust gäller dessutom i högre grad för kvinnor än för män. Männen på dessa jobb, ser dem oftast bara som en inkörsport till någonting annat, medan kvinnorna ofta blir kvar.

Kan detta bero på att män är produktions/resultatinriktade och kvinnor är relationsinriktade? Männen prioriterar att utvecklas på jobbet, medan kvinnorna prioriterar familjen i första hand och därför "nöjer sig" med ett mindre stimulerande jobb. Är det så? Vill vi ha det så?

Sedan har vi tiden utanför arbetet, den sk fritiden. När Frankenhaeuser undersökt stressen efter den normala arbetsdagen, visar det sig att kvinnorna tar arbetsstressen med sig hem. Att ha huvudansvaret hemma är en ständig källa till konflikt för kvinnan.

När männens stressnivå sjunker efter arbetsdagens slut, ökar kvinnans ytterligare.

Nu börjar ju den stress som kvinnan egentligen är programmerad att reagera för, nämligen familjens relationer. Mannens stressnivå sjunker, eftersom prestationsstressen på jobbet inte är aktuell i lika hög grad i hemmet. Mannen varvar alltså ner och kvinnan upp, efter jobbet. Inte undra på att drygt 40% av kvinnorna arbetar deltid.

Det är dags att omdefiniera begreppet arbete. Det arbete som utförs i hemmet måste värderas i lika hög grad som det arbete som utförs "borta". Så är det definitivt inte idag. Idag är arbete lika med lönearbete.

När man anställer en person för att sköta hemmet är det arbete, men när den deltidsarbetande kvinnan sköter både sitt lönearbete och hemmet, räknar vi hemarbetet som fritid. Män har följaktligen mer fritid än kvinnor - även i Sverige!

En man som befinner sig högst upp på karriärstegen har det inte värre - det vill säga större totalt antal arbetstimmar på jobbet och hemma, än vad en deltidsaretande kvinna har. Samma bild av kvinnors arbetsbörda gäller världen över.

Marianne Frankenhaeuser menar att kvinnornas höga stressnivåer även under fritiden, speciellt i samband med övertidsarbete, kan vara en av orsakerna bakom ökningen av hjärt- och kärlsjukdomar. Kan vi hoppas på att ändrade värderingar är på frammarsch?

Den allra stressigaste perioden i våra liv infaller mellan 35 och 40 år. Då har vi vår verkliga Stresstopp. Allt ska göras: karriären skall frodas, barnen är ganska unga och behöver sina föräldrar, de vuxna ska utveckla sig själva samtidigt som villa, bil, husdjur och fritidshus skall fixas. Inte undra på att vi blir stressade!

Vi har strukturerat livet efter vad vi tror behöver göras, inte efter vår egen naturliga rytm. Vi stiger upp när väckarklockan ringer och vi går och lägger oss efter elvanyheterna. Hur mycket sömn får vi per natt?

I vårt rationella, aktiva, resultatinriktade samhälle driver vi ständigt på oss själva och glömmer ofta bort att ge oss tillräckligt med vila. Den mänskliga kroppen behöver sömn ochvila för att kunna fungera. Det minsta vi kan unna oss själva är faktiskt att sova så länge vi behöver.

Sheldon Cohen vid Carnegie-Mellon University har i undersökningar kommit fram till att ju mer stress folk upplever i sina liv, ju lättare blir de förkylda, stress kan alltså försvaga immunsystemet.

Vår fysiska kropp har vissa grundläggande behov, till exempel sömn, näring, fysisk aktivitet och frisk luft. Vi behöver regelbundet tillfredsställa dessa behov, men vi är alla olika och behöver därför skaffa oss en uppfattning om vilka fysiska behov vi själva har. Helt enkelt lägga märke till och känna efter när vi mår bäst av att vakna och somna, äta, röra på oss osv. Det är viktigt att följa den rytm som passar en själv bäst, en rytm som man kan följa varje dag.

En karriärpaus kan vara en god investering. Den som är utvilad återhämtar sig snabbare från en tillfällig påfrestning, till exempel stress på jobbet. Efter den extra belastning som bland annat övertidsarbete utgör, är påfrestningen högst efteråt. Återhämtningen tar ofta mycket ängre tid än man tror och vi ger oss sällan tid att återhämta oss helt. Det är ju så många "måsten"...

Se till att ha ett stort socialt skyddsnät av vänner kring dig, utbrändhet motverkas nämligen av socialt stöd.

"Om du inte ger dig själv den tid du behöver till avkoppling, kan din kropp bli tvungen att se till att du får det. Kroppen skapar då ett känslomässigt sammanbrott eller en fysisk sjukdom, eller också känner du dig rätt och slätt trött och kraftlös"skriver den mycket uppmärksammade författaren Shakti Gawain i boken "Uppvaknande". Om vi inte tillåter oss att bara vara eller inte vet hur vi ska åstadkomma det, börjar våra kroppar fungera allt sämre. Kroppen blir oftast sjuk när vi behöver slå av på farten, vara i stillhet eller bara återhämta den kraft vi har givit ut, menar Gawain."

Upp »

Ur kapitel 8, Vilken framtid vill du ha?

"Att arbeta för visioner kräver ett visst risktagande - hela livet är en stor risk, eller en möjlighet. Du bestämmer själv!

För att förverkliga en vision krävs tid, energi och mod utan garanti för att du kommer att lyckas, men intuitionen hjälper dig att känna om det är rätt. Viktiga, stimulerande, hett åtrådda visioner ger lust, energi och engagemang. En tro på att positivförändring är möjlig.

Det viktigaste är att känna sig själv, sina drivkrafter, sina starka sidor och de sidor man behöver utveckla. Man behöver också ha ett mål i sitt liv; en riktning eller värderingar som man vill följa.

Det säkraste sättet att undvika misslyckanden är förstås att aldrig våga, aldrig satsa, aldrig pröva. Men den som aldrig vågar och aldrig satsar har heller inte chansen att lyckas.

Den som sitter kvar i trygga hörnan får inte chansen att utvecklas. Vetenskapsfilosofen Dinah Zohar uttrycker det så här, i sin bok Kvantjaget: "I viss mening är varje vana ett sätt för de lata och räddhågade att komma undan."

Att misslyckas är inget nederlag, det är beviset på att man vågat! Men att göra om misstaget igen och igen bevisar bara att man inget lärt. Har du lärt dig, Svensson?

Det är dags att vi kryper ur trygga hörnan i Sverige och gör någotåt vår situation.

Morgondagens utmaning är att orka leva med spänningen mellan vision och verklighet. Valet är ditt, Svensson! Dina visioner idag, skapar morgondagens verklighet.

Tillsammans kan vi forma den nya tiden. Framtiden!

Att påverka, ta ansvar och engagera oss är viktiga uppgifter för dig och mig och alla andra som vill vara med i morgondagens samhälle.

- Är detta den rätta vägen? frågar Alice
- Det beror på vart du är på väg.
- Jag vet inte vart jag är på väg.
- I så fall spelar det ingen roll vilken väg du tar.


Ur Alice i Underlandet"

Upp »